00.48

s.f januari 2012

jag antar att det även med de största av ambitioner är okej med bakslag.
även sådana som kommer redan efter en dag.
har varit två jobbiga dagar och det är mycket som händer just nu.

jag åker till min lillasyster i san francisco på torsdag.
har ett väldigt kluvet förhållande till det där med resor.
jag längtar efter henne så att jag kan bli galen, har inte sett henne på ett halvår, men sedan en vecka tillbaka är jag ändå fullt inne på att avboka biljetten och lägga mig under täcket istället.
det är det där med att inte få vara hemma.
inte få gömma sig i sängen.
inte få lov att bara sova bort mig själv.
jag vet att den här resångesten kommer fortsätta att bli värre fram till det att jag gjort första mellanlandningen.
då släpper det, det vet jag också.
jag kommer antagligen gråta på arlanda express och vara väldigt nära att ta första vändande tåg tillbaka så snart jag klivit av vid terminal fem. (därför köper jag aldrig tur och retur biljett även om det skulle bli billigare) det tar några timmar, sen landar första planet och allt känns bättre.
jag vet det här. jag kan mig själv.
men fy tusan vad jobbigt det är medan det pågår.



fast sen kommer jag ju fram.
och jag kommer att få sova bredvid min världs bästa och lukta på henne i två veckor.
för hon luktar alltid så gott när hon sover min syster. liksom kärlek.