jag har kvar lite av min jetlag och har börjat med ovanan att vakna runt klockan fem.
sen ligger jag och vänder och vrider på mig i timmar, för trött för att gå upp och för pigg för att somna om.
rent logiskt borde detta innebära att jag hinner mer om dagarna, att jag slipper stressa och hetsa utan istället kan ta det lugnt och i god tid hinna med allt jag borde.
logiken är inte på min sida.
jag ligger kvar i sängen längre än någonsin, just när jag tänker att åååh vad tiden går sakta har det plötsligt gått ganska många timmar och jag har missat bussen.
det blir inte bättre av att den konstiga sovrytmen påverkar migränen. jag har ont och jag mår illa.
som vanligt men ändå inte.
om tre timmar behöver jag gå hemifrån för att hinna till bussen som skall ta mig till nacka sjukhus och psykiatriterapi. jag behöver duscha, torka håret, klä på mig och äta frukost (och lunch).
planering.
det funkar liksom inte för mig. i huvudet är allt klart och tydligt men i verkligheten är både jag och tiden en dimma utan substans.
dessutom det här med att ta sig upp och ut.
gnäll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar