22.22

det luktar svagt av liljekonvalj och syren när jag och gurkan går på kvällspromenad här i göteborg.
hon kräks, jag svettas och ingen av oss tycker särskilt mycket om att duscha.
kylskåpet brummar lika mycket när vi kommer in som när vi gick ut,
jag kan fortfarande inte skilja på de och dem och längtan ligger alltjämt längre fram.
ingenting försvinner, allt finns kvar.
samtidigt som allt är främmande och annorlunda är tröttheten konstant.
jag trängtar i mina kläder och ut bland folk, som förr fast nu.
som något nytt och välbekant.
som lukten av liljekonvalj och syren, fast utan svett.
jag vet inte vad det är jag vill men jag vill det nu!