och i ett ögonblink vänder det och jag vill sjunga "the hills are alive, with the sound of muuuuusic".
fast dom här bergen finns inom mig och hela bröstkorgen ekar och vibrerar av tonerna jag inte visste att jag kunde göra.
det är klart att jag är överlycklig över att må bättre. men nånstans är det samtidigt dom här extrema svängningarna som sliter mest.
jag har kunnat göra saker idag. städat garderoben, gått ner med en flyttlåda som stått i vägen i ett år.
klätt på mig riktiga kläder och inte bara snabbt-ut-med-hunden-mjukisar.
jag brukar vilja skrika fula ord från balkongen när det är jobbigt.
idag skriker kroppen av sig själv för bergen får liv från musikens toner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar