13.29

jag är rädd.
det är så hysteriskt mycket jag inte vet.
inte kan.
inte orkar.
vill vara oslagbar, bäst och lite till.
och så är jag bara jag.
förlåt redan nu lilla knytt.

20.57

har gått in i en ny sväng depression.

orkar inte.

inte hundarna.

inte huset.

inte dagarna.

inte nätterna.

orkar ingenting.

känner mig som en konstigt blek skugga.

vet inte vem och vad jag är.

tycker att det borde vara bättre än någonsin.

skuld över att inte känna det.

nånstans vetskapen att egentligen mår jag bra.

egentligen.

men det är som begravt under många lager omående och serotoninbrist.

trött på tiden.

00.35

igår gifte jag mig.
lugnt och stilla.
nu hemma i vår säng.
ännu en dimension av glädje.
trött. lycklig. full av kärlek och tro.
på dig. på mig. på oss.
tack dag!

00.39

sjunde november 2015 var dagen då jag köpte en bil.
den är vinröd och heter ingegerd.
lagom skruttig och billig.
sådär så att jag kan krocka och krascha lite utan att det stör.
dessutom hade säljarna väldigt fina hundar.
givet köp med andra ord.

nu måste jag bara lära mig att ta körkort.
ja, och så behöver jag köpa fula saker att pimpa ingegerd med!

18.41

igår karlskrona och borttagning av käklås.

idag två turer till karlshamn och äntligen avklädda händer.
fem veckor i gips har passerat.
nu väntar tre veckors stillhet för vänsterhanden och två månaders total overksamhet i plastskena för den högra.

en smula segt onekligen.
inget klistermärke som belöning vid något av besöken.
besviken.

13.30

har varit gipsad för länge.
kom på mig själv med att helt innerligt och uppriktigt tänka;
vad det ska bli roligt att städa badrummet!

hjälp.

19.59

pizza i magen.
kärlek i hjärtat.

traderastress och stopp i avloppet.

05.47

kan inte sova pga värkande mun och trasslande tankar.
vill väcka familjen och fråga,
- kan vi göra så här??
vill känna bitarna på plats, huvudet i ordning och alla nödvändiga papper postade.
vill ha den varma känslan av klarhet i magen och av smärtfri i käken.
det är en bra bit kvar och jag kommer inte längre just nu men att vänta har aldrig varit min grej.
min grej lika lite som att köra cross.

om bara min syster vore vaken.
(hon kan inte heller köra cross)

22.22

ledsen och trött på ofungerande händer.
det är påfrestande att vara så klumpigt beroende av andras hjälp.
gråter en skvätt.
dricker soppa.

20.05

         efter en helg i mödrars sällskap sitter jag nu stilla och väntar på dom två turnerande familjemedlemmarna. 

         full av värk men med en skönt varm känsla i magen.

         ändock, ständigt denna soppa.

22.26

det är så fint att höra dig nynna från rummet bredvid.
en stilla melodi i takt med dina tankar och ditt skruvande.
helt i din egen värld och en sån självklar del av min.
du ger mig mera än du är,  du gör mig större än mig själv!

22.32

nytt gips på båda händerna.
ny telefon jag inte förstår mig på...
logiken i mig själv är inte kompatibel med särskilt mycket verklighet.

12.57

det här är jag just nu.
både händerna gipsade.
käken ihopfäst.
jäkla trötthet och en satans hunger.

försökte köra motocross men tidigare omtalad brist på koordination och en stor lada satte stopp för försöket.
det blev en vecka på sjukhus, en hel hög räkningar och fem veckors total hjälplöshet.
ett antal frakturer i båda händerna, käken av på två ställen och en spräckt läpp med efterföljande infektion.

käken hålls stängd och i stillhet med hjälp av många små gummiband, kan alltså inte äta/dricka ur annat än ett tunt sugrör. min mat mixas till släta soppor och jag drömmer om att tugga på nätterna.

två veckor sen olyckan idag, jag har fortfarande sanslöst ont men det som sliter mest är känslan av att inte klara någonting. att vara totalt beroende av sambo och andra välvilliga individer för såväl toabesök som smärtlindring. jag är verkligen inte särskilt heroiskt tapper, jag gråter, gnäller, skriker och svär av irritation, frustration och allmän hjälplöshet. flyttkaoset här hemma förvärras gånger tusen av tilllakaos. mitt liv är för tillfället totalt dominerat av tre stora S.
sömn, snörvel och soppa!

18.25

det var längesen nu men jag eldar med snor igen.
snor, vedträn och ett och annat klappskaft.
mitt nya hemma ligger i blekingeskogen av alla ställen.
här bor jag nästan löjligt idylliskt i rött hus med vita knutar, med tusen tunnland skog susandes omkring mig.
och med tusen nersnorade papper jag inte hunnit elda ännu.
ständigt närvarande förkylning.
ständigt närvarande trötthet.
men nånstans också lite lycka.
den lilla lyckan och någon grad feber värmer mig.
mitt hus. mitt hem. min familj.
mitt snor, i min kakelugn.

17.12

och i ett ögonblink vänder det och jag vill sjunga "the hills are alive, with the sound of muuuuusic".
fast dom här bergen finns inom mig och hela bröstkorgen ekar och vibrerar av tonerna jag inte visste att jag kunde göra.
det är klart att jag är överlycklig över att må bättre. men nånstans är det samtidigt dom här extrema svängningarna som sliter mest.
jag har kunnat göra saker idag. städat garderoben, gått ner med en flyttlåda som stått i vägen i ett år.
klätt på mig riktiga kläder och inte bara snabbt-ut-med-hunden-mjukisar.
jag brukar vilja skrika fula ord från balkongen när det är jobbigt.
idag skriker kroppen av sig själv för bergen får liv från musikens toner.

21.57

det finns så mycket som gör ont så att det skär inuti.
vandra på glas och inte vilja kliva upp ur sängen.
att känna sig sviken utan att ha en aning om vad det skulle vara för svek.
att vara rädd. livrädd. dödrädd.
att bli besviken på tredje säsongen orange is the new black.
att vilja gråta men faktiskt inte orka mer.
vätskebrist i alkoholreserven!

14.24

idag har jag inte utfört min plikt.
däremot har jag utnyttjat den RÄTT miljoner människor dött för att ge mig.
det är en enda dag var fjärde år.
rättigheten,
inte skyldigheten.
den rätten tar slut ikväll.
det gör däremot inte plikten och skyldigheten.
plikten att göra det mesta och det bästa med det jag har att ge.
skyldigheten att inte utnyttja det enbart för egen vinnings skull utan för en bättre värld,
för alla.
politik handlar inte om tredje söndagen i september var fjärde år.
politik är vardagen. vardagen är politik.
det är inte svårt. det är att leva. och känns det ändå krångligt finns det en enkel tumregel.

av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

inte i röstlokalen idag,
inte om fyra år.
varje andetag du tar. varje blick du möter.

solidaritet.

22.35

vi är hemma igen.
jag har tvättat idag.
annars känns tiden mest som en maläten ström av ingenting.
på måndag fyller jag 30 så nåt måste det ändå vara som rinner förbi.

10.25

ibland tror jag att min brist på tidsuppfattning och oförmåga att passa tider enbart är en ursäkt för att få öva på andra färdigheter.

manipulation till exempel.

eller för att vara lite mer konkret, övertala sj-personalen att låta mig åka med det något senare och mycket dyrare tåget OCH få pengarna tillbaka för det tåg jag missade.

- jag får egentligen inte göra såhär men okej, jag gör ett undantag för den här gången.

kan höra den frasen hur många gånger som helst utan att tröttna!

level up på persuasion!

jojo, klockan är bara 10 och redan övas det på positivt tänkande och fokusering på the good things in life! var ska detta sluta?

15.55

det är som hade jag en sjö av tårar instängda djupt inom mig.
där luftfuktigheten är så hög att det ständigt verkar regna.
en plats som inte når till tårkanalerna, det som kan gråtas ut bor nån annanstans.
det hade varit lätt, men inte sant, att kalla det den onda källan.
men här finns ingen ondska. inte någon ilska, rädsla eller sorg.
här finns bara bottenlöst svart vatten som vägrar lämna min kropp.
som i strid kämpar jag mot insikter, omvärld och självmedvetenhet.
som i strid flyttas frontlinjen fram och tillbaka, ger mig bra och bättre dagar.
men ingenting kan ändra faktum.
jag drunknar inifrån.