22.46

på väg. uppåt. framåt.

jag grät inte.
över huvud taget gick det bättre än väntat och fruktat.
det var nästan inget folk på de två första planen så jag kunde ligga raklång och ta upp hela raden med säten för mig själv.
jag hade planerat läsning, stickning, skrivning och filmtittning men orkade inte något annat än att ligga där på sätesraden, inbäddad under tre island air-filtar och tänka på molnen vi flög över och känslan av att vara en mil ovanför det enda vi egentligen säkert känner till.


och så kom jag fram.
jag är sådär jetlaggad som jag alltid blir men min syster finns här, hon luktar gott, och i badrummet finns ett badkar så det ordnar sig.
allt ordnar sig. livet liksom.
allt är gott.

tror jag.

204 dagar kvar.