orkar inte.
inte hundarna.
inte huset.
inte dagarna.
inte nätterna.
orkar ingenting.
känner mig som en konstigt blek skugga.
vet inte vem och vad jag är.
tycker att det borde vara bättre än någonsin.
skuld över att inte känna det.
nånstans vetskapen att egentligen mår jag bra.
egentligen.
men det är som begravt under många lager omående och serotoninbrist.
trött på tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar