12.18

jag lyssnar på säkert och sanningsdan och slås av just sanningen mellan raderna.
"- hur jag älskar, älskar den här stan"
jag älskar, älskar den här stan. stockholm.
kanske är det därför det gör alldeles extra ont när det känns som att staden inte vill ha mig.
som att stockholm är så upptagen med att snurra snabbare och snabbare, att vi som varken har pengar på banken, kontakter eller 10 års kötid får finna oss i att slungas längre och längre bort av centrifugalkraften.
mellan osäkra andrahandskontrakt till absurda priser, mellan klicken på f5 för att uppdatera bostadssnabben.
det ligger ute en lägenhet på hemnet. senast jag tittade var ledande bud 1375000 kronor.
den ligger visserligen på söder men den är 11 kvadrat. 11 små, trånga kvadratmeter.
en toa så liten att du behöver backa in och duschhandtaget fäst direkt på toalettstolen.
för nästan 1,5 miljon får du garanterat fuktigt toapapper.
det varnas för bostadsbubblor och lånerisker men stockholm hör inte på det örat.
det är inte någon mänsklig rättighet att bo i innerstan. det är inte någon mänsklig rättighet att över huvud taget bo i stockholmsområdet. jag är väl medveten om det.
men vad gör jag? vad gör jag när jag älskar, älskar, älskar den här stan?